Sedan våren 2018 har Returpack låtit genomföra fyra livscykelanalyser (LCA). Syftet har varit att i detalj ta reda på vilka miljövinster och miljöbelastningar som pantsystemet skapar, var i värdekedjan de skapas samt skillnader i miljöpåverkan mellan olika förpackningsmaterial. Samtliga analyser har genomförts av Linköpings universitet och materialspecialist Sara Bergendroff, har varit Returpacks projektledare. Här svarar Sara på varför livscykelanalyser är viktiga, vad man kommit fram till i de olika analyserna och vilken nytta de har skapat.

Sara är materialspecialist på Returpack och ansvarar för att de flaskor och burkar som är anslutna till det svenska pantsystemet går att samla in, sortera och återvinna. Det är hon och hennes producent- och importörsteam som ställer kraven på förpackningarnas design och material. Utöver kravställningen hanterar de olika frågor från producenter och importörer som rör anslutningen till pantsystemet. Och frågorna blir fler och fler eftersom antalet nya produkter för registrering har ökat kraftigt de senaste åren. År 2015 var det totalt 667 nya artiklar att hantera och under 2020 är antalet uppe i 1 800. Vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter har Sara projektlett inte mindre än fyra LCA:er de senaste tre åren.

LCA:er är ett jätteviktigt verktyg för oss för att veta var i värdekedjan som utsläppen skapas och var miljö- vinsterna finns. Det är ju först när vi vet det som vi kan sätta in de rätta åtgärderna som skapar störst miljönytta. I vår första LCA som gjordes under 2018 ville vi undersöka miljöprestandan i pantsystemet och jämföra det med annan återvinning för att kunna svara på frågan varför man ska panta, berättar hon.

Då jämfördes skillnaden i miljöpåverkan om en urdrucken PET-flaska eller burk slängdes i hushållssoporna, i plast- respektive metallåtervinningen, eller om den pantades. Miljöpåverkan mättes i fyra kategorier; global uppvärmning som mäts i CO2-ekvivalenter, övergödning, försurning och marknära ozon.

Resultatet var tydligt och visade att allra minst utsläpp får man om man pantar. Det är nästan dubbelt så stor koldioxidbesparing att panta jämfört med om man sorterar dem i plast och metallåtervinningen och mer än tre gånger så stor besparing som om de slängs bland hushållssoporna och förbränns, förklarar Sara.

Vilken del av förpackningens livscykel har störst miljöpåverkan?

I de följande två livscykelanalyserna som genomfördes under 2019 tittade man på en större del av förpackningarnas livscykel. Där inkluderades även framställningen av jungfruligt material och tillverkningen av förpackningen. De delarna som uteslöts var påverkan från dryckesproducenterna och fram till att konsumenten gjort sig av med förpackningen. Syftet här var att ta reda på var i förpackningens livscykel som den största miljöpåverkan sker.

Efter de analyserna kunde vi konstatera att den delen i livscykeln som skapar störst utsläpp när det gäller burken är utvinningen av aluminium och yt-behandlingen. Och när det gäller PET-flaskan är det framställningen av PET-materialet och formblåsningen som genererar mest utsläpp. Just de här delarna i processen är ju utanför vår kontroll på Returpack. Men det betyder samtidigt att det är en stor miljövinst när vi genom pantsystemet ökar det återvunna materialet som kan användas i framställningen av nya förpackningar och därmed kan undvika produktion av jungfruliga materialet, säger Sara.

Större förpackningar har lägre klimatpåverkan

Under våren 2020 genomfördes ytterligare en LCA, för att kunna jämföra olika förpackningsmaterials miljöpåverkan. Den här gången valde man att titta på två olika förpackningsstorlekar (33 cl och 50 cl) av fyra olika material; PET, aluminium, glas och vätskekartong (som exempelvis mjölkförpackningar).

– Resultatet visade att glasflaskan är den förpackning som har den absolut största miljöpåverkan ur samtliga miljöpåverkanskategorier. Det beror till stor del på att det är ett tungt material vilket leder till tunga transporter, både av råvaran och färdiga förpackningar, förklarar Sara.

Medan glasflaskan påverkar miljön mest så har de övriga tre materialen en likvärdig total miljöpåverkan. Samtidigt kan studien fastslå att om materialåtervinningen ökar så reduceras miljöpåverkan, oavsett vilket av de fyra materialen som förpackningen är tillverkad av. PET-flaskan är den förpackning som har den störst förbättringspotential genom återvinning, eftersom det sker mycket utsläpp vid förbränning av PET.

Studien visade också att ju större förpackning desto lägre klimatpåverkan, vilket är logiskt eftersom det behövs mindre material per liter dryck. När det gäller PET, aluminium och vätskekartong är de ganska likvärdiga. Dessutom slår den fast att alla fyra förpackningsmaterial minskar sin miljöpåverkan vid högre insamlings- och materialåtervinningsnivåer vilket visar att förpackningsmaterialen har ett värde som bör tas till vara i högre utsträckning, säger Sara.

Insikter för att styra verksamheten

Genom de livscykelanalyser som gjorts de senaste åren har Returpack fått värdefulla insikter som används för att styra verksamheten och sitt hållbarhetsarbete framåt. De analyser som gjorts visar att vårt svenska pantsystem bidrar till stora miljövinster, något vi har haft stor nytta av kanske främst i vår externa kommunikation där vi, svart på vitt, kan visa på miljövinsten med att panta. Men vi nöjer oss inte med de miljövinster vi skapar idag, vi ska fortsätta att exempelvis minska våra utsläpp som vår anläggning och våra transporter ger upphov till. Ett annat viktigt mål är att fortsätta öka andelen material som går till sluten materialåtervinning vilket vi vet ger en stor miljövinst. Det handlar bland annat om att förädla större andel korkmaterial och minimera förlusten av klara flaskor som hamnar i den färgade PET-fraktionen, avslutar Sara.